paṭighāta

  1. (lit.) warding off, staying, repulsion, beating off DN.iii.130; MN.i.10; AN.i.98; AN.iv.106 sq.; Ja.i.344; Vism.31 (= paṭihanana); Mil.121; Dhp-a.ii.8; Pv-a.33.
  2. (psych.) resentment Dhs.1060, cp. Dhs trsl. 282.

paṭi + ghāta, of same root as paṭigha